KAPITEL 18 ♥ - dreams

Vänta, det var de som var med i X-factor. Det var One direction?!.. Jag försökte att inte se imponerad eller chockad ut, och för en gångs skull kramade jag min mamma. Och Sarah kom inte långt efter, och kramade både mig och mamma. Men snart avbröts den lyckliga stunden, och någon skrek. Pappa. Inifrån. Huset.
- - - - - - - - - - - - - - -
Louis:
Jag tittade panikslaget på Sarah och Leah, och dem var lika chockade som resten av oss var. Deras mamma såg också chockad ut, men hon hade mer.. panik, i sin blick. Dem andra killarna stod helt still och visste inte alls vad de skulle göra. Leah försökte få fram något att säga, och lyckades till slut:
"Han... Han kommer... Bara.. Bara spring. Fort. Nu. SPRING." Jag förstod att hon på något sätt tänkte stanna kvar, och jag tänkte inte låta henne göra det ensam. Men jag förstod att Sarah redan tänkt på det, och hon blinkade mot mig att jag skulle springa. Men jag sprang inte mot bilen, jag sprang mot Sarah och Leah, och tog tag i båda deras tröjärmar. Dem sprang motvilligt med mig, och så snabbt vi kunde sprang vi alla tre långt in i skogen. Jag hade ingen aning var vi var, men det förstod jag att Sarah och Leah hade. De log andfått mot mig och sprang ännu längre in - och till slut såg jag, där stod alla fem - Harry, Niall, Zayn, Liam och deras mamma. Jag log tacksamt mot Leah, och hon log vänligt tillbaka. Sarah tog min hand, och så var vi på väg hemåt - andfådda, men samtidigt stolta att vi faktiskt hittat varandra och klarat att springa ifrån honom.
-
Niall:
När vi kommit hem ordentligt hade vi visat Leah och hennes mamma var de kunde sova, och sedan hade alla somnat, hur fort som helst. Klockan hade trots allt varit efter midnatt när vi träffat dem vid huset, och alla var utmattade redan då. Klockan var nu fem på morgonen, och jag hade otroligt svårt att somna om. Jag undrade om någon av oss, ja, förutom Louis, skulle börja gilla Leah. Eller gillar Leah, kanske. Inte jag, i alla fall. Visst var hon söt, men jag skulle inte kunna tänka mig henne som min flickvän. Plötsligt hörde jag någon sätta på tvn på låg nivå i vardagsrummet, och jag undrade starkt vem som var uppe nu.. Och bestämde mig för att gå dit, och titta efter helt enkelt. Jag försökte diskret smyga dit, men förstod att den person som var där hörde det.. Zayn. Jag log smått och satte mig tätt intill honom. Han viskade:
"Vad fan gör du vaken?" och flinade mot mig. Jag ryckte på axlarna, och viskade tillbaka:
"Kunde inte somna om.." han nickade och sa att han av samma anledning satt där, och för en stund blev det helt tyst. Ingen av oss ens tittade på tvn, vi båda satt och tänkte.
Vänta, det var de som var med i X-factor. Det var One direction?!.. Jag försökte att inte se imponerad eller chockad ut, och för en gångs skull kramade jag min mamma. Och Sarah kom inte långt efter, och kramade både mig och mamma. Men snart avbröts den lyckliga stunden, och någon skrek. Pappa. Inifrån. Huset.
- - - - - - - - - - - - - - -
Louis:
Jag tittade panikslaget på Sarah och Leah, och dem var lika chockade som resten av oss var. Deras mamma såg också chockad ut, men hon hade mer.. panik, i sin blick. Dem andra killarna stod helt still och visste inte alls vad de skulle göra. Leah försökte få fram något att säga, och lyckades till slut:
"Han... Han kommer... Bara.. Bara spring. Fort. Nu. SPRING." Jag förstod att hon på något sätt tänkte stanna kvar, och jag tänkte inte låta henne göra det ensam. Men jag förstod att Sarah redan tänkt på det, och hon blinkade mot mig att jag skulle springa. Men jag sprang inte mot bilen, jag sprang mot Sarah och Leah, och tog tag i båda deras tröjärmar. Dem sprang motvilligt med mig, och så snabbt vi kunde sprang vi alla tre långt in i skogen. Jag hade ingen aning var vi var, men det förstod jag att Sarah och Leah hade. De log andfått mot mig och sprang ännu längre in - och till slut såg jag, där stod alla fem - Harry, Niall, Zayn, Liam och deras mamma. Jag log tacksamt mot Leah, och hon log vänligt tillbaka. Sarah tog min hand, och så var vi på väg hemåt - andfådda, men samtidigt stolta att vi faktiskt hittat varandra och klarat att springa ifrån honom.
-
Niall:
När vi kommit hem ordentligt hade vi visat Leah och hennes mamma var de kunde sova, och sedan hade alla somnat, hur fort som helst. Klockan hade trots allt varit efter midnatt när vi träffat dem vid huset, och alla var utmattade redan då. Klockan var nu fem på morgonen, och jag hade otroligt svårt att somna om. Jag undrade om någon av oss, ja, förutom Louis, skulle börja gilla Leah. Eller gillar Leah, kanske. Inte jag, i alla fall. Visst var hon söt, men jag skulle inte kunna tänka mig henne som min flickvän. Plötsligt hörde jag någon sätta på tvn på låg nivå i vardagsrummet, och jag undrade starkt vem som var uppe nu.. Och bestämde mig för att gå dit, och titta efter helt enkelt. Jag försökte diskret smyga dit, men förstod att den person som var där hörde det.. Zayn. Jag log smått och satte mig tätt intill honom. Han viskade:
"Vad fan gör du vaken?" och flinade mot mig. Jag ryckte på axlarna, och viskade tillbaka:
"Kunde inte somna om.." han nickade och sa att han av samma anledning satt där, och för en stund blev det helt tyst. Ingen av oss ens tittade på tvn, vi båda satt och tänkte.
"Gillar du Leah?" frågade jag försiktigt. Han vände sig förvånat mot mig, och sa:
"Va? Alltså.. Nej. Ja. Nej. Jag känner knappt henne, men utséendemässigt... Visst." jag flinade och boxade honom lätt på axeln. Han höjde ena ögonbrynet, och jag förstod vad han menade.
"Nej." sa jag kort, och det verkade han nöja sig med, för han sa ingenting mer. Men det behövde han inte heller, för snart somnade han med sitt huvud på min axel, och jag somnade   inte långt efter..
-
Harry:
Jag hade hört varenda ord Niall och Zayn sagt, eftersom mitt rum låg närmast vardagsrummet. Men jag kunde inte tänka på Leah - den enda person jag hade i mitt huvud var Sarah. Det gjorde så sjukt ont. Precis överallt, att se henne med Louis. Äta med Louis, sova med Louis, vara med Louis, kramas med Louis, hångla med Louis. Allting. Jag önskade jag inte räddat Sarah, även om det var en hemsk tanke att bara ignorera en medvetslös tjej på gatan, så önskade jag det. Då hade det sluppit vara såhär, då kunde allt vara precis som vanligt.. Men det var det inte. Det var tvärtom - vi hade tre tjejer sovandes i vår lägenhet.. Eller ja, två tjejer.. Och en kvinna. Och Louis hade flickvän, jag var olyckligt kär.. Förälskad, Zayn tyckte om Leah och ... Det enda som var normalt just nu var Niall och Liam. Och även de hade förändrats en del. Från världens lyckligaste till världens olyckligaste, på bara några dagar. Hur fan hade det gått till? Jag försökte desperat somna om, eftersom klockan var runt halv sex och jag hade ingen lust att gå upp och sitta ensam i köket eller någonting. Men jag behövde inte gå upp ensam, för Sarah hade just smitit in genom dörren och stängde nu den försiktigt efter sig. Jag tog nyckeln som låg på nattduksbordet och kastade den lätt till henne -  det var inte helt omöjligt att Louis skulle invadera mitt rum och dansa runt tills jag "vaknade".
- - - - - - - - -
kapitel 1/3 idag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback