KAPITEL 20 ♥ - dreams
Sarah:
jag kände mig hemsk mot Louis, men eftersom han varit hemsk mot mig, brydde jag mig inte. Jag pussade Harry lätt på kinden innan jag försiktigt öppnade dörren. Jag mötte Zayn precis utanför, och han flinade lätt mot mig. Visste han? Jag smög tillbaka till Louis, som till min lättnad sov, men när jag satte mig på sängkanten vaknade han till. Han smekte mig försiktigt över håret, men blev snabbt allvarlig och sa:
"Jag åker till Kalifornien.. Idag. De ändrade tiden." Jag stirrade chockat på honom, även fast jag inte var ett dugg chockad. Inom mig ville jag bryta nacken av honom, men tyvärr hade jag inte mod nog att göra det.
"Men.." försökte jag. Han kysste mig mjukt, och jag ville inget annat än till Harry igen. Jag suckade smått, och sa:
"Jag stannar hemma. Leah och mamma behöver mig." Jag log snett.
"Jag behöver dig också, Sarah." sa han lugnt, men jag brydde mig inte om honom. Jag drog snabbt på mig en t-shirt och jeans, medans jag kände att Louis iakttog mig. Jag vände mig om och mötte hans blick.
"När går planet?" frågade jag nonchalant. Han drog mig intill honom och höll om mig i ett fast grepp.
"Om en timme." Han flinade, och jag log smått mot honom. Precis då öppnade Liam dörren och flinade stort, och sa sedan:
"Har ni mysigt?" sa han flinande, men fortsatte sedan: "Lou, Harry känner sig dålig, så han stannar här. Vi drar om en kvart, så du borde skynda lite och sluta...... med det där." Jag log för mig själv, och hörde sedan hur Niall gav Liam en high five, och sedan hur de började pratade om Kalifornien. Louis släppte taget om mig, och försvann mot toaletten efter han gett mig en snabb kram.
-
Zayn:
Jag visste att Harry gillade Sarah, men inte att hon gillade honom tillbaka. Jag bestämde för att gå till Sarah innan jag hann ångra mig. Jag försvann snabbt in på Louis rum, som nu även var Sarahs.
"Hur mycket vet du?" frågade hon lugnt. Jag log svagt, och bestämde mig för att vara ärlig.
"Jag vet att Harry gillar dig - mycket - och att du var hos honom imorse. " sa jag, och hon såg förvånad ut.
"Och är det något du vill veta?" frågade Sarah nöjt, och log.
"Har du nåt med.. Harry?" Frågade jag osäkert, i hopp om ett nej. Eller ja. Båda två svaren var både bra och dåliga.
"Alltså.. Det är komplicerat." sa hon och suckade. Jag satte mig ner bredvid henne, på sängen.
"Louis kommer vara där tills vi ska åka, så du har sju minuter på dig." Sa jag snabbt och kastade en blick på klockan.
"Jag... Du vet hur de är, båda två? Jag har ingenting med Harry. Det är bara att... Liksom, ibland, i ett förhållande, har man en känsla inom sig hela tiden, att något saknas.. Och så kände jag. Och så.. Alltså, när jag är med Harry.. Då känns det som om alla bitar är på plats, om du förstår vad jag menar? Men det vore taskigt att dumpa Louis för hans bästavän, alldeles för taskigt. Usch, jag är så hemsk, Zayn." Hon tystnade tvärt och tittade tårögt på mig.
"Men gillar du Lou över huvud taget?" frågade jag och klappade henne lätt på axeln. Jag kunde föreställa mig hur det kändes för henne. Sarah nickade.
-
Louis:
Jag tvättade snabbt mitt ansikte i iskallt vatten. Jag hade dåligt samvete för att jag skulle träffa Estelle. Sarah är min flickvän, inte Estelle, intalade jag mig själv. Estelle och jag hade varit ihop alldeles för många gånger. I tre år, var vi ihop. Till och från. Det var innan vi fem blev one direction, och precis åren innan vi blev ett band, hade jag oh Estelle varit tillsammans. Ingen av dem visste om det. Jag och Estelle hade smsat och ringt i några veckor nu, men jag ville absolut inte vara otrogen. Men Estelle får oftast som hon vill, och jag hade olyckan att veta att hon ville att det skulle bli vi två igen. Och jag hade olyckan att gilla henne. Inte mer än Sarah, men tillräckligt.
-
Jag såg på klockan och insåg att det var tre minuter tills vi skulle åka, så jag småsprang intill Harry och hittade honom liggandes under täcket.
"Jag sover, gå härifrån." muttrade han, men jag flinade bara och rufsade om hans hår.
"Vi ska dra nu" sa jag, men han rörde sig inte. Jag gav upp och drog täcket ifrån honom, innan jag snabbt gick till hallen medans jag hörde Harry långsamt dra upp täcket igen.
Wilma är i Thailand
Hej Sarah här, Wilmas kompis.
Tänkte bara säga att Wilma är i Thailand just nu, eller hon sitter på flyget på väg dit hon åkte vid halv elva så hon är inte framme än. Jag tvingade henne att skriva ett kapitel i morse, haha. Hon väckte mig halv sju bara för att hon skulle smsa mig så vi smsa och så tills halv elva då hon skulle åka. Är skit trött nu haha, men kommer sakna henne. Men anyways till saken:
Anledningen till varför jag skriver detta är att Wilma kommer hem om två veckor alltså 28 februari. Hon kommer därför inte att kunna uppdatera tills hon kommer hem. Kommer tvinga henne till det då. Btw så har hon inte kunnat uppdatera i veckan som har vart eftersom hon har haft sjukt mycket hemuppgifter och sånt för hon är ju ledig från skolan i två veckor. Men när hon kommer hem igen så har hon sportlov och kan säkert uppdatera ganska mycket då.
Detta blev kind of långt haha, men anyways. Tänkte att det kunde vara bra att ni skulle veta.
Ha det bra och glad alla hjärtans dag! :)
våra killar. <3
KAPITEL 19 ♥ - dreams
Harry:
"Sarah, gå tillbaka till Louis." Sa jag med låg röst, även om alla rum förutom vardagsrummet och köket var ljudisolerade. Hon skakade på huvudet och satte sig på sängkanten.
"Sarah, gå till Louis. Du ska inte vara här." Försökte jag ännu en gång. Hon såg långsamt på mig, och sa:
"Harry. Bara... Nej." Jag tittade oroligt på henne, och hon förstod att jag sett det. Hon suckade uppgivet och jag såg en tår rinna nedför hennes kind. Jag tog hennes hand, och hon såg på mig.
"Visste du att Louis har en annan tjej?.... i Kalifornien?" Sa hon sedan. Jag tystnade tvärt, det kunde inte alls vara sant. Noll procents chans. Av hundra. "Sarah, nej. Det är inte sant." Hon brast ut i gråt, och jag gav henne en lång kram. Hon kramade mig tillbaka, och när hon lugnat ner sig förklarade hon:
"Jag såg en bild förut.. Eller flera egentligen.." Hon snyftade till. "På Louis och en annan tjej. Dem kramades. Men jag tänkte att det var väl inget med det, det kunde lika gärna vara ett fan som ville ha en kram eller någonting. Men sedan, för typ några timmar sedan ringde hans mobil, och det stod "Estelle" på displayen. Han trodde väl att jag sov, så han svarade. De pratade om kalifornien och att de saknade varandra och att de snart skulle träffas... Och så avslutade de med 'puss, saknar dig älskling'. " Hon tittade tårögt på mig, och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Jag suckade djupt, och sa:
"Sarah, lugna ner dig. Det kanske inte alls är som det verkar." Jag försökte låta lugnande, men innerst inne var jag precis lika rädd och ledsen som hon. Var det sant? Och om det var det... Hur kunde Louis, av alla människor, göra såhär? Jag förstod inte, Estelle...
"Vänta.. Hette hon Estelle?" frågade jag sedan. Hon nickade snyftandes, och jag försökte komma på var jag hade hört det namnet ifrån. Estelle och Louis....
"Åh nej.." sa jag uppgivet. Sarah frågade mig försiktigt vad det var, och jag svarade:
"Estelle är den person som fixar ihop våra låtar och skivor.. Hon bor i Kalifornien." Jag bet uppgivet ihop.
"Och vi ska dit imorgon." Jag såg Sarah gå från ledsen till arg, och hon försökte desperat öppna dörren. Jag drog henne tillbaka igen.
"Sarah. Tänk efter. Vad händer om du går rakt fram till Louis och sa som du tycker?" Hon svarade inte, så jag besvarade min egna fråga.
"Han skulle bli chockad och undra hur du visste att vi jobbar med henne. Sedan skulle allihop få reda på att du har varit med mig. Låter det som en bra idé?" Frågade jag, orolig över att hon skulle säga ja. Men det gjorde hon inte, utan hon suckade djupt och sa sedan:
"Du ser sjuk ut.." Jag tittade förvånat på henne och svarade frågande:
"Gör jag?" Sarah flinade.
"ja.. Du kanske inte borde åka till Kalifornien i helgen. " Svarade Sarah och försökte låta ledsen. Jag förstod vad hon försökte göra, och log.
"Du har rätt." sa jag. "Jag måste nog stanna här."
KAPITEL 18 ♥ - dreams
Vänta, det var de som var med i X-factor. Det var One direction?!.. Jag försökte att inte se imponerad eller chockad ut, och för en gångs skull kramade jag min mamma. Och Sarah kom inte långt efter, och kramade både mig och mamma. Men snart avbröts den lyckliga stunden, och någon skrek. Pappa. Inifrån. Huset.
- - - - - - - - - - - - - - -
Louis:
Jag tittade panikslaget på Sarah och Leah, och dem var lika chockade som resten av oss var. Deras mamma såg också chockad ut, men hon hade mer.. panik, i sin blick. Dem andra killarna stod helt still och visste inte alls vad de skulle göra. Leah försökte få fram något att säga, och lyckades till slut:
"Han... Han kommer... Bara.. Bara spring. Fort. Nu. SPRING." Jag förstod att hon på något sätt tänkte stanna kvar, och jag tänkte inte låta henne göra det ensam. Men jag förstod att Sarah redan tänkt på det, och hon blinkade mot mig att jag skulle springa. Men jag sprang inte mot bilen, jag sprang mot Sarah och Leah, och tog tag i båda deras tröjärmar. Dem sprang motvilligt med mig, och så snabbt vi kunde sprang vi alla tre långt in i skogen. Jag hade ingen aning var vi var, men det förstod jag att Sarah och Leah hade. De log andfått mot mig och sprang ännu längre in - och till slut såg jag, där stod alla fem - Harry, Niall, Zayn, Liam och deras mamma. Jag log tacksamt mot Leah, och hon log vänligt tillbaka. Sarah tog min hand, och så var vi på väg hemåt - andfådda, men samtidigt stolta att vi faktiskt hittat varandra och klarat att springa ifrån honom.
-
Niall:
När vi kommit hem ordentligt hade vi visat Leah och hennes mamma var de kunde sova, och sedan hade alla somnat, hur fort som helst. Klockan hade trots allt varit efter midnatt när vi träffat dem vid huset, och alla var utmattade redan då. Klockan var nu fem på morgonen, och jag hade otroligt svårt att somna om. Jag undrade om någon av oss, ja, förutom Louis, skulle börja gilla Leah. Eller gillar Leah, kanske. Inte jag, i alla fall. Visst var hon söt, men jag skulle inte kunna tänka mig henne som min flickvän. Plötsligt hörde jag någon sätta på tvn på låg nivå i vardagsrummet, och jag undrade starkt vem som var uppe nu.. Och bestämde mig för att gå dit, och titta efter helt enkelt. Jag försökte diskret smyga dit, men förstod att den person som var där hörde det.. Zayn. Jag log smått och satte mig tätt intill honom. Han viskade:
"Vad fan gör du vaken?" och flinade mot mig. Jag ryckte på axlarna, och viskade tillbaka:
"Kunde inte somna om.." han nickade och sa att han av samma anledning satt där, och för en stund blev det helt tyst. Ingen av oss ens tittade på tvn, vi båda satt och tänkte.
Vänta, det var de som var med i X-factor. Det var One direction?!.. Jag försökte att inte se imponerad eller chockad ut, och för en gångs skull kramade jag min mamma. Och Sarah kom inte långt efter, och kramade både mig och mamma. Men snart avbröts den lyckliga stunden, och någon skrek. Pappa. Inifrån. Huset.
- - - - - - - - - - - - - - -
Louis:
Jag tittade panikslaget på Sarah och Leah, och dem var lika chockade som resten av oss var. Deras mamma såg också chockad ut, men hon hade mer.. panik, i sin blick. Dem andra killarna stod helt still och visste inte alls vad de skulle göra. Leah försökte få fram något att säga, och lyckades till slut:
"Han... Han kommer... Bara.. Bara spring. Fort. Nu. SPRING." Jag förstod att hon på något sätt tänkte stanna kvar, och jag tänkte inte låta henne göra det ensam. Men jag förstod att Sarah redan tänkt på det, och hon blinkade mot mig att jag skulle springa. Men jag sprang inte mot bilen, jag sprang mot Sarah och Leah, och tog tag i båda deras tröjärmar. Dem sprang motvilligt med mig, och så snabbt vi kunde sprang vi alla tre långt in i skogen. Jag hade ingen aning var vi var, men det förstod jag att Sarah och Leah hade. De log andfått mot mig och sprang ännu längre in - och till slut såg jag, där stod alla fem - Harry, Niall, Zayn, Liam och deras mamma. Jag log tacksamt mot Leah, och hon log vänligt tillbaka. Sarah tog min hand, och så var vi på väg hemåt - andfådda, men samtidigt stolta att vi faktiskt hittat varandra och klarat att springa ifrån honom.
-
Niall:
När vi kommit hem ordentligt hade vi visat Leah och hennes mamma var de kunde sova, och sedan hade alla somnat, hur fort som helst. Klockan hade trots allt varit efter midnatt när vi träffat dem vid huset, och alla var utmattade redan då. Klockan var nu fem på morgonen, och jag hade otroligt svårt att somna om. Jag undrade om någon av oss, ja, förutom Louis, skulle börja gilla Leah. Eller gillar Leah, kanske. Inte jag, i alla fall. Visst var hon söt, men jag skulle inte kunna tänka mig henne som min flickvän. Plötsligt hörde jag någon sätta på tvn på låg nivå i vardagsrummet, och jag undrade starkt vem som var uppe nu.. Och bestämde mig för att gå dit, och titta efter helt enkelt. Jag försökte diskret smyga dit, men förstod att den person som var där hörde det.. Zayn. Jag log smått och satte mig tätt intill honom. Han viskade:
"Vad fan gör du vaken?" och flinade mot mig. Jag ryckte på axlarna, och viskade tillbaka:
"Kunde inte somna om.." han nickade och sa att han av samma anledning satt där, och för en stund blev det helt tyst. Ingen av oss ens tittade på tvn, vi båda satt och tänkte.
"Gillar du Leah?" frågade jag försiktigt. Han vände sig förvånat mot mig, och sa:
"Va? Alltså.. Nej. Ja. Nej. Jag känner knappt henne, men utséendemässigt... Visst." jag flinade och boxade honom lätt på axeln. Han höjde ena ögonbrynet, och jag förstod vad han menade.
"Nej." sa jag kort, och det verkade han nöja sig med, för han sa ingenting mer. Men det behövde han inte heller, för snart somnade han med sitt huvud på min axel, och jag somnade inte långt efter..
-
Harry:
Jag hade hört varenda ord Niall och Zayn sagt, eftersom mitt rum låg närmast vardagsrummet. Men jag kunde inte tänka på Leah - den enda person jag hade i mitt huvud var Sarah. Det gjorde så sjukt ont. Precis överallt, att se henne med Louis. Äta med Louis, sova med Louis, vara med Louis, kramas med Louis, hångla med Louis. Allting. Jag önskade jag inte räddat Sarah, även om det var en hemsk tanke att bara ignorera en medvetslös tjej på gatan, så önskade jag det. Då hade det sluppit vara såhär, då kunde allt vara precis som vanligt.. Men det var det inte. Det var tvärtom - vi hade tre tjejer sovandes i vår lägenhet.. Eller ja, två tjejer.. Och en kvinna. Och Louis hade flickvän, jag var olyckligt kär.. Förälskad, Zayn tyckte om Leah och ... Det enda som var normalt just nu var Niall och Liam. Och även de hade förändrats en del. Från världens lyckligaste till världens olyckligaste, på bara några dagar. Hur fan hade det gått till? Jag försökte desperat somna om, eftersom klockan var runt halv sex och jag hade ingen lust att gå upp och sitta ensam i köket eller någonting. Men jag behövde inte gå upp ensam, för Sarah hade just smitit in genom dörren och stängde nu den försiktigt efter sig. Jag tog nyckeln som låg på nattduksbordet och kastade den lätt till henne - det var inte helt omöjligt att Louis skulle invadera mitt rum och dansa runt tills jag "vaknade".
- - - - - - - - -
kapitel 1/3 idag...
...Snart!
Förlåt för inaktivitet, det kommer en del ikväll, och den blir förhoppningsvis lång. älskar er, tack för att ni följer novellen! ♥
puuuuuussssss. /wilma