Harry:

"Sarah, gå tillbaka till Louis." Sa jag med låg röst, även om alla rum förutom vardagsrummet och köket var ljudisolerade. Hon skakade på huvudet och satte sig på sängkanten.

"Sarah, gå till Louis. Du ska inte vara här." Försökte jag ännu en gång. Hon såg långsamt på mig, och sa:

"Harry. Bara... Nej." Jag tittade oroligt på henne, och hon förstod att jag sett det. Hon suckade uppgivet och jag såg en tår rinna nedför hennes kind. Jag tog hennes hand, och hon såg på mig.

"Visste du att Louis har en annan tjej?.... i Kalifornien?" Sa hon sedan. Jag tystnade tvärt, det kunde inte alls vara sant. Noll procents chans. Av hundra. "Sarah, nej. Det är inte sant." Hon brast ut i gråt, och jag gav henne en lång kram. Hon kramade mig tillbaka, och när hon lugnat ner sig förklarade hon:

"Jag såg en bild förut.. Eller flera egentligen.." Hon snyftade till. "På Louis och en annan tjej. Dem kramades. Men jag tänkte att det var väl inget med det, det kunde lika gärna vara ett fan som ville ha en kram eller någonting. Men sedan, för typ några timmar sedan ringde hans mobil, och det stod "Estelle" på displayen. Han trodde väl att jag sov, så han svarade. De pratade om kalifornien och att de saknade varandra och att de snart skulle träffas... Och så avslutade de med 'puss, saknar dig älskling'. " Hon tittade tårögt på mig, och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Jag suckade djupt, och sa:

"Sarah, lugna ner dig. Det kanske inte alls är som det verkar." Jag försökte låta lugnande, men innerst inne var jag precis lika rädd och ledsen som hon. Var det sant? Och om det var det... Hur kunde Louis, av alla människor, göra såhär? Jag förstod inte, Estelle...

"Vänta.. Hette hon Estelle?" frågade jag sedan. Hon nickade snyftandes, och jag försökte komma på var jag hade hört det namnet ifrån. Estelle och Louis....

"Åh nej.." sa jag uppgivet. Sarah frågade mig försiktigt vad det var, och jag svarade:

"Estelle är den person som fixar ihop våra låtar och skivor.. Hon bor i Kalifornien." Jag bet uppgivet ihop.

"Och vi ska dit imorgon." Jag såg Sarah gå från ledsen till arg, och hon försökte desperat öppna dörren. Jag drog henne tillbaka igen.

"Sarah. Tänk efter. Vad händer om du går rakt fram till Louis och sa som du tycker?" Hon svarade inte, så jag besvarade min egna fråga.

"Han skulle bli chockad och undra hur du visste att vi jobbar med henne. Sedan skulle allihop få reda på att du har varit med mig. Låter det som en bra idé?" Frågade jag, orolig över att hon skulle säga ja. Men det gjorde hon inte, utan hon suckade djupt och sa sedan:

"Du ser sjuk ut.." Jag tittade förvånat på henne och svarade frågande:

"Gör jag?" Sarah flinade.

"ja.. Du kanske inte borde åka till Kalifornien i helgen. " Svarade Sarah och försökte låta ledsen. Jag förstod vad hon försökte göra, och log.

"Du har rätt." sa jag. "Jag måste nog stanna här."