(bloggar från mobilen igen, haha)

blev själv absolut inte nöjd med det här kapitlet... men jag får ta igen det imorgon.

- - - - - - -

Niall:

Jag kände att alla blickar vändes mot mig. Jag kände hur en tår rann ner för min kind, men jag brydde mig inte.

"Nu fattar jag.. Varför han alltid pratade om dig, Leah och Alex. Han klagade jämt på era föräldrar och eran släkt, hur dem behandlade er. Han mådde otroligt dåligt av det, men vågade inte göra något. Och Alex var hans bästavän.. Dem hade känt varandra hela deras liv, och det var därför har var så förkrossad efter Alex död.. Men han visste att det inte var ditt fel, och det var därför han var så förbannad på allihopa.." Jag tystnade tvärt och såg på Sarah. Hon grät, och Louis hade armarna om henne. Jag reste mig upp för att låta dem två vara ifred, och försökte få med mig dem andra.

"Ey, Liam. Jag ska utklassa dig i fifa." flinade jag, och Louis log tacksamt mot mig.

"Om jag får vara med så vinner ingen av er." sa Harry kaxigt. Zayn klappade Harry på axeln.

"Bror, tyvärr ska jag också vara med." sa Zayn, och snart var vi alla på väg mot vardagsrummet.. Ja, utom Louis och Sarah.

-

Sarah:

Det kändes så skönt med Louis armar runt mig. Som om jag varit på väg att falla, men att han tagit emot mig på vägen ner. Även fast jag nyss hört vad som egentligen hänt och allt egentligen var jättedåligt, var jag lycklig. Jag bodde med fem underbara killar, som dessutom betalade för mig.. Vad mer kunde en tjej önska sig? Jag log smått för mig själv och kramade Louis hårdare.

-

Louis:

Jag kände att hon var lycklig. Det kändes inte bara i henne, det smittade liksom av sig. Plötsligt kom jag på det.. Hur vi kunde hjälpa henne.

"Sarah.. Nu vet jag, vi ska hitta Leah!" Hon granskade mig först chockat, men sedan spred sig ett leende över hela hennes ansikte. Hon lyste upp och gav mig en snabb puss på munnen. Jag tog hennes hand i ett fast grepp, och jag tänkte aldrig släppa den.

-

Zayn:

Efter ett tag fifa-spelande var vi alla fyra lika utmattade. Vi undrade såklart hur det hade gått och gick för Louis och Sarah, men vi beslöt oss för att inte störa dem. Det var sent på kvällen nu, och vi alla var hur trötta som helst. Vi bestämde oss för att lägga oss och sova helt enkelt, vi hade trots allt en intervju imorgon.

-

Sarah:

Jag släppte Louis hand och log mot honom. Det var vi nu, inte han, inte jag, vi. Och vi skulle hitta Leah. Jag var obeskrivligt glad, men också trött. Och jag tror att Louis såg det på mig, för han frågade mig plötsligt om jag ville gå och lägga mig. Jag nickade kort, och begav mig till badrummet för att fixa i ordning mig, men stoppades när jag kom på att jag inte hade någon pyjamas.. Eller något alls, överhuvudtaget.

"Eh, Louis? Har du en t-shirt eller något som jag kan sova i?" Han flinade gulligt.

"Ah visst, ska bara hämta en..." sa han snabbt och småsprang till sitt rum. Han kom snabbt tillbaka med en grå t-shirt och jag log tacksamt mot honom. Sedan gick jag in i badrummet, smällde igen dörren och låste den. Jag såg på mig själv i spegeln. Det var nästan som att jag var någon annan nu. Nyduschad hade jag inte varit på länge, och rena kläder hade jag inte heller haft på ett tag.

-

Harry:

Jag hörde hur Louis glatt sprang runt i lägenheten, och jag mumlade någonting ohörbart för mig själv. Louis öppnade dörren på glänt, och kollade in på mig.

"Vad saaaa du Harry??!" frågade han och log över hela ansiktet. Jag började undra om han någonsin skulle kunna sluta lé. Jag ignorerade honom och släckte lampan ovanför mig. Louis stängde mjukt dörren, han förstod antagligen att jag ville vara ensam. Så.. Det var Sarah och Louis nu. Jag kände att det gjorde ont, även om jag aldrig haft en chans på henne. Ja, Louis var inte precis ensam om att gilla henne - för jag gjorde nämligen det också.

- - - - - -

Kapitel 10, HERE WE GOOO. tror ni dem kommer hitta Leah, och hur ska det gå för Harry..? You will.. Okay, you maybe will get the answers tomorrow. sov gott, puss!