-

Efter några timmar  hade de flesta fansen lugnat ner sig och gått hem, men ett fåtal människor var kvar. När vi gick ut därifrån började dem fans som var kvar skrika, och så var allt igång. Killarna skrev massor a autografer och tog hur många bilder som helst, medans jag stod vid sidan om och bara log. Hur hamnade jag här? Från världens dåligaste liv till världens bästa. När blev det jag som blev den som var lyckligt lottad.. Och hur? Jag slår vad om att vilket fan som helst skulle vilja vara jag. Kanske inte ha min bakgrund, men vara jag just nu.. Här och nu. Efter en halvtimme var fansen någorlunda nöjda och vi satt ännu en gång i deras.. våran, minibuss med Louis som chaufför. Först trodde jag att vi var på väg hem, men kom sedan ihåg Cessi och att det säkert stod flera hundra fans i trappuppgångarna. Men var skulle vi åka då? Jag såg förvånat på Liam, som förstod att jag ville veta. Han log lugnande, men jag kände mig osäker.  Jag hoppades starkt på att det inte hade någonting att göra med min familj. Jag bara orkade inte med det just nu. Inte nu.