Louis:

Harry var snart också vid mitt rum, och vi alla bara tittade på varandra. Var fan var Niall och Liam?

"Men när kan dem ha gått?" frågade Harry osäkert. Jag tänkte efter. Jag hade inte sett dem sedan vi kom hem, så dem kunde ha gått när som helst.

"Jag somnade typ när vi kommit hem.. Eller ja, och sedan så vaknade jag av röster utifrån.." Han tänkte efter ett ögonblick, suckade uppgivet och sa:

"Hur kan jag vara så dum?! Det var deras röster jag vaknade av..!" Jag ville bara gå till Sarah och somna om, men jag förstod att vi skulle behöva hitta Niall och Liam.

"Har någon av er försökt ringa dem?" frågade jag fundersamt. Båda två skakade på huvudet, och jag tog snabbt upp min mobil och slog Nialls nummer. En signal, två signaler. I.nget svar. Jag provade att ringa Liam, men då ringde det i köket.. Hans mobil var hemma. Medans vi stod i dörröppningen till mitt.. Och Sarahs rum, så förstod jag att hon hade vaknat.

"Okej.. Men Zayn, hörde du vad dem sa?" frågade Harry och bet sig i läppen. Zayn tänkte efter.

"Jag vet inte... Jo.. Något.. Om Leah. Tror jag." Åh. Så det var Leah allt handlade om? Och eftersom Sarah möjligtvis skulle kunna veta var Leah och killarna skulle mötas, beslöt jag mig för att berätta vad som hade hänt.

"Vi åker om tio minuter, jag snackar med Sarah." Dem försvann fort till deras rum för att byta om.

-

Sarah:

Jag hade hört allting de sagt, och som Louis möjligtvis trodde, jag visste nog var Leah.. Och killarna, höll hus.

"Huset." Louis stannade upp. Sedan förstod han, och satte sig på kanten av sängen.

"Men pappa kan vara där.. Och mamma med, för den delen, vad vet jag." Jag kände gråten i halsen, men trängde snabbt bort den. Han tittade sorgset på mig.

"Sarah.. Vi måste dit. Leah kan vara där. Och ja, dina föräldrar också. Men vi är sex stycken.. Om du är med.. Och då klarar vi det överlägset." Jag tog hans hand och kramade den hårt. Sedan var det i full gång med att klä på sig och allt sådant.

-

Liam:

Vi hade tagit en taxi till den där skogen, och sedan småsprungit till huset. Först såg det bara ödsligt, gammalt och läskigt ut, men sedan såg vi någon. Eller några. Eftersom jag och Niall bara väntat oss en person, gömde vi oss bakom en buske precis bredvid huset. Vi förstod så långt att det var Sarahs mamma, pappa och Leah. Eller.. Niall förstod så långt, eftersom han kände dem sedan långt tillbaka.

-

Niall:

Leah kom ut. Hon såg i princip ut som Sarah, men hade mörkare brunt hår, och.. Ja, helt lika var dem inte. Jag gick fram till henne, med Liam som följde tätt efter. Hon tittade nervöst på mig.

"Niall." sa hon tyst. Jag log svagt. Tystnaden avbröts av hennes mamma som upprört gick ut ur huset och ner för stentrapporna. Men när hon såg mig.. Ja, och Liam, stannade hon upp.

"Men.. Vad gör du här? Theo..." Jag såg att hon var på väg att gråta.

"Jag vet att han.. Inte längre finns, det är okej. Jag är här för din dotter." Jag log. "Eller.. För dina döttrar." Hon tittade konstigt på mig, och jag förklarade:

"Sarah var.. Hon var nära på att dö, på grund av hennes, eh, pappa. Harry hittade henne på en väg, och sedan flyttade hon in hos oss.." Jag log generat. "Hos.. Louis." Leah log nöjt. Och i samma sekund kom Harry, Zayn, Louis och Sarah gående mot oss... Fast Sarah sprang. Rakt emot Leah.

- - - -  - - -

skriver från mobilen.